Kakans Dagar

I dag gjorde jag en riktig Karin-grejj.  (för att förtydliga detta  klassas allt där man på något vis tappar, förstör, spiller, eller gör någonting otroligt förvirrrat- gärna otroligt offentligt som Karin-grejjer. Idag gick Karin-grejjen under det sistnämnda)

Jag skulle nämligen hälsa på min kära mormor och morfar i Bjärred. Jag är som alla vet inte speciellt morgonpigg och även klockan halv tolv är för denna lilla dam alldeles för tidigt för att ge sig ut i dagsljus. Men mormor skulle bjuda på lunch, ett tillfälle man inte vill missa, så jag tog mig i kragen och masade mig upp i okristen tid.

Jag är en sån människa som tror att allt tar 20 minuter. Allt från att skura hela lägenheten till att borsta tänderna.
Denna dagen gjorde sig ingen skillnad och 17 minuter för tidigt traskade jag till bussen.

Att stå och spana in malmös udda befolkning är verkligen en av mina favoritsysselsättningar och att jag bor vid möllan förhöjer glädjen. Så väntan på bussen kan ibland vara ett rent nöje. Så kul att det har hänt att jag har missat bussen.

Livrädd för att glo bort bussen som vid tidigare tillfällen började jag tvångsmässigt titta på tavlan för kommande bussar var 20:e sekund. Buss efter buss kom och körde. Efter att ha tittat på tavlan för 25:e gången såg jag hur den lilla stjärnan började blinka vid min buss. Fortfarande livrädd att mina tankar skulle förvirra mig nog att missa bussen vaktade jag bussfickan ordentligt - jag skulle minsann se till att inte bli stående här i tjugo minuter till!(för det är ungefär tjugo minuter mellan varje buss förstår ni) Bussen kom och jag armbågar mig för glatta livet förbi barnvagnsmammor och pensionärer. Pustandes sträckte jag fram min skrynkliga 50-lapp till chauffören och säger  "till Bjärred" Han tittar märkligt på mig och för en sekund inbillar jag mig att han vet hur rädd jag var att missa bussen. Nåja, så var självklart inte fallet. Jag hade bara gått på första bästa buss som kom -utan att titta om den ens gick till Bjärred. Det upplyste busschauffören mig glatt om att den inte gjorde. Han skulle till Staffanstorp.

heh, ooooopsi! fel buss! ursäktade jag mig och försökte få det att låta som det var något helt normalt som hände alla lite då och då.  Både busschauffören och kön fick sig ett skratt. Jag fick skämmas lite och sedan armbåga mig ut samma väg igen. Under tiden denna föreställning ägde rum höll jag på att missa den faktiska bussen.

Ja, såhär i slutet av att ha gjort en kort historia lång  hade det passat  bra med något klokt ordspråk Men då de enda ordspråken jag kan inkluderar döda horor och handikappade grodor så får vi nog vara utan.

Kolla numret på bussjäveln innan ni går på bara.