Kakans Dagar

På Tisdag ska jag till tatueraren och boka tid till min tatuering. Fröken velpotta har som vanligt stora problem med att bestämma sig. Jag ska nämligen tatuera över min hysteriskt fula tatuering på ryggen och kan inte bestämma mig om den nya ska gå ner på armen eller inte... Det lutar åt att den får göra det iaf.

Jimmie (som har i princip hela kroppen täckt) tjatar om att jag kommer få svårt att se elegant ut (de strävar jag ju efter jävligt ofta haha) eller att jag kommer ångra mig när jag blir äldre, ja de vanliga alltså.
Han har ju rätt såklart (eller mindre fel som jag brukar föredra) eftersom det är lite detta jag oroar mig för.
Men ändå förösker jag övertala honom att de går att se elegant ut och ha synliga tatueringar.
Jag gjorde därför som jag gör med allt. Jag googlade.
Detta var vad jag hittade. 




Om ni undrar så känner jag mig inte på något vis lugnare.

Jag ska upp kl 05.00 i morgon för att jobba. Att tilläggas ska oxå att jag brukar gå & lägga mig vid den tiden.
Inte helt hett faktiskt.

Dessutom fick jag deklarationen i brevlådan idag, röv staten tänker bara ge mig 500 spänn tillbaka! Vad fan är det frågan om? Jag som starkt hade räknat med typ 4000 till min budget. Det smög sig.

Nu ska jag gå & lägga mig för att inte kunna sova i ett par timmar.

Och när jag nu sitter här och vältrar mig i all ångest läser jag ett inlägg på Malins blogg Det gjorde ju inte saken bättre. Snart börjar jag väl lipa också. Det skulle vatt nått!

sötaste Malin.

Idag har jag ganska mycket ångest över resan. Inte så att jag inte vill åka, det vill jag. Men jag hade verkligen en sån där riktig kanondag igår från början tills slut, mysigt med familjen på dagen och röj med mina underbaringar till vänner på kvällen. Jag blev verkligen  påmind om hur bra jag ändå har det här hemma och att jag ska lämna alla dessa underbara människor i ett helt år. gah!

Jag är inte bra på att erkänna mina svaga moments. Men detta är definitivt ett sådant.

Det togs en del bilder igår som jag tänkte ladda upp när jag får ork.
Så länge bjuder jag på en bild från tidigt förfest- stadie.
Alltså, det blev värre (!)

Eftersom jag hela tiden trott att det bara är folk som känner mig som läser min blogg har jag märkt att jag gärna skriver om saker som jag förväntar mig att folk redan ska ha kännedom om. Så verkar ju inte vara fallet.
Därför tänkte jag berätta lite om resan jag tjatar så förbannat om.

Den 8 Juni bär det av. Då flyger jag och Anneli från Köpenhamn till Bangkok, Thailand. Från Bankok åker vi sedan till  ön Koh Samui. Där tänkte vli glida runt mellan öarna (koh samui, koh panjang, koh tao) ta dykcert, sola och dricka paraplydrinkar i en månad för att vila upp oss ordentligt.

Efter det börjar den "riktiga resan"
Den 6 Juli flyger vi från Bangkok till Sydney, Australien och dagen efter från Sydney till Darwin.

Darwin ligger i norra Australien och har en tropiskt klimat. (sydney är kallt när vi i sverige har sommar)
I Darwin ska vi inte stanna så länge, vi ska till den berömda kakadu national park. Där åker man ut ett par dagar i nationalparken, matar vilda krockodiler, sover i tält och grillar kängru. Något som verkar vara dumt att missa! =)

Sen har vi helt enkelt  inte så mycke mer inplanerat.  Vi flyger från Darwin till Cairns, efter det är bara planen att resa längst kusten ner. Stanna och söka jobb lite här och där och se var benen (och bussen förhoppningsvis) bär oss.  Till jul kommer Mikaela & Carina och möter upp oss och jul & nyår ska firas i Sydney. Vi ska över till Nya zeeland någon gång där vi bla ska hoppa fallskärm  (Nya zeeland ska vara det bästa stället i världen för detta)

Vi har planerat hemresan i Maj 2009 och på vägen hem har vi en till mellanlandning i Bankok. Då ska vi troligtvis ta oss till Malaysia och spendera sista månaden där.

Ja, det var the big trip alltså. Har en del resefeber redan - Men det mesta är ordnat.

* Köpa biljetter
* söka visum
* ta vaccinarioner x 2
* hyra ut lägenheten
*säga upp mig från mitt jobb
* Köpa en ny kamera
* teckna reseförsäkrning
* boka Sydney-Darwin flyget
* flytta ut ur lägenheten


Jag både längtar och har lite ångest över att lämna alla här hemma. Men samtidigt är detta något jag velat göra länge nu. Det kommer toligtvis bli något av de roligaste och jobbigaste jag någonsin gjort.


11 veckor kvar.

Igår var jag och Rebecca en sväng i stan och köpte kameran! Till råga på att fick jag en kameraväska i skinn och ett extra batteri på köpet (värde 799:-) Jag är het.

Jag är galet glad över mitt nya ting.



Och här är den, min kompanjon till resan. Vattentålig & stöttålig, vilket innebär att den till och med kommer får följa med på snorklingturer. Förstår ni min lycka? :)

Hahahah, helt fantastiskt roligt. Tack för tipset big sis =)
Det bästa av allt är att jag anses vara  helt normal bredvid dessa människor.

PAUS


Ja, som ni märker är bloggen bortprioriterad.
Detta för att jag gör sjuka saker så som tittar på melodifestivalen, lagar mat och bakar kakor.
Någonting är fruktansvärt fel. Jag lovar att uppdatera när jag ordnat upp dessa östrogenbetingade beteende.







it's got to end.

Nu har fröken slarv varit igång igen. Denna gången har hon lyckats rätt ordentligt. Jag har nämligen slarvat bort min tandborste! Jag har verkligen letat  på alla tänkbara ställen ( då menar jag verkligen från kylen till hatthyllan) och den puts väck.

Jag tror egentligen inte att det är mig det är fel på. Det är min lägenhet. Den är lite som bermudatriangeln nämligen.

Jag får väll helt enkelt köpa en ny. Om jag inte bara väljer att lukta gammal strumpa i munnen i fortsättningen istället. Det är ju alltid ett alternativ.

Jag har ingenting att skriva. Jag har ett fruktansvärt ointressant liv just nu (till skillnad från min i vanliga fall superintressanta överglammiga tillvaro) Folk har ialla fall börjat visa sitt missnöje över att jag arbetar så mycket på diverse olika sett. Tyvärr kan jag inta ta hänsyn till er, då jag inte kan prioritera bort mitt jobb just nu. Jag åker ju om 3 månader (shit-britt) så jag behöver alla pengar jag kan få. För den som inte har förstått det så VILL jag alltså inte arbeta konstant och jag tycker inte på något vis att det är kul! snarare kuk.

Min mobil ringde precis och jag gjorde det som jag länge har befarat skulle hända en vacker dag..
Jag svarade -Polisen, med en väldigt trevlig pålagd arbetsröst.

Efter en stunds tystnad inser jag mitt pinsama misstag och jag hör till min stora lättnad att det är mamma i andra sidan luren.  Hon undrade vad jag höll på med Det undrar fan jag med.

Det blir så lätt för mycket tänk när man inte har något att göra.

Jag blev lite upprörd av mitt föregående inlägg och det krävde mig tre kullerbyttor för att få tillbaka mitt goda mod.
Nu är jag tillbaka här, inte fullt så seriöst och arg på samhället längre och med en erfarenher rikare (gör inte en kullerbytta sådär rakt upp & ner om du inte gjort det på ett par år) Är dock aningen uttråkad och i lite hjärtesorg (så mycket för de goda modet..)Det slog mig precis hur tomt det är utan alla mina (o)djur. Som tur är vet jag ju att alla utom Rulle lever och mår väl. Jag tänker i min saknad dedikera detta inlägg till mina gullgrisar.


 Rulle bor numera i hundhimlen, sju år fick vi tillsammans. Han är saknad varje dag.

 Cesar får jag fortfarande träffa ofta, han bor numera hos Jimmies föräldrar.

 Colster är pensionerad och ägnar dagarna åt sin favoritsyssla, äta

 Ingegärd bor numera hos mamma sedan bara några månader tillbaka. Vi fick hundförbud på jobbet och lilla Gärdan klarade inte att vara ensam hemma nu när vi flyttat in till storstaden.


Det går nog inte en dag utan att jag saknar dem.  Från att ha tre stycke odågor som tog upp all ens tid till att bara ha ett par damråttor på sin höjd.

Nu tycker jag att jag har kompenserat föregående inlägg väl här. Det här var riktigt mesigt faktiskt.

I går innan middagen hos Anneli strosade jag & Jimmie runt inne i stan i den härliga solen, det blåste dock lite för mycke för att få en komplett vårkänsla, men det dög helt klart för våra tilltänkta aktiviteter.

I stan möttes vi av en stor gapandes fittpatrull som samlats på Gustav Adolfs torg redo för att med diverse slagord tåga runt i malmö och dela ut gratis tampongprover i kvinnodagens ära. På något vis känner jag mig lite besviken att de inte kan komma med något bättre!? Jag är nog första förespråkare att tamponger skulle vara gratis, jag menar, det är faktikst något som vi måste betala för bara för att vi är kvinnor, det är jobbigt och jävligt på alla sätt och vis, dessutom ska man belata för skiten. Men hur som helst så känns kanske inte det är rätt sak att fokusera på? de känns kanske som att det finns viktigare saker som ska uppmärksammas på internationella kvinnodagen.
Det finns länder med så mycket större problem än Sverige, länder där kvinnor lever under ständigt förtryck. Länder där kvinnan inte är värd mer än halv get och en gammal ost,  Men det är som vanligt i den egocentriska västvärlden. Tänk dig där du är värd en get, där kanske till och med det där jävla tampongpaketet är mer värt än dig.

De som förde mest liv & gladast tågade fram var såklart de klassiska vänsterextrema butchflatorna som gör att ordet feminist bara får folk att tänka på orakade armhålor och lesbiska manshatare.
Jag undrar om dessa som kallar sig feminister förstår att de nog snarare gör kvinnor en otjänst. Detta gör ju att ingen kvinna vill kalla sig feminist längre, för de " klingar så dåligt " och den tanken kan jag väl förstå,  men kom igen,  är du kvinna och inte feminist (feminismens ursprungliga betydelse) kan du lika gärna skita dig själv i huvudet (var det någon klok människa som en gång sa, så det kan jag inte ta äran för)  Att du sen kanske inte orkar vara en som driver frågan aktivt är förståligt eftersom sverige faktiskt är i topp av de mest jämnstälda länderna i världen. Jag är ingen manshatare, jag är inte någon aktiv feminist och jag är vän med rakhyveln. Men jag kan omöjligt vara kvinna & tycka att det är okej att jag inte är lika bra som en man. Jag tycker att ett jämnställt samhälle mellan kvinnor och män - vita och svarta- fattiga och rika är en självklarhet. Vi är alla bara människor och borde därmed ha samma rättigheter.

Ja detta blev ju ett jävla moralinlägg och troligtvis de mest seriösa inlägget jag någonsin kommer bjuda er på.
Men folk borde tänka efter en gång extra innan de öppnar munnen. Och uppenbarligen gäller detta från båda sidorna.


* Feminism =  åskåd­ning som hävdar o. rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala o. politiska) likställighet med mannen   

Ikväll är det födelsedagsmiddag hemma hos min älskade Anneli. Inplanerat efter det är ett hejdundrandes vindrickande, ordenligt med örlande och utgång. Ser verkligen fram emot kvällen, wohoo :)





Anneli är för övrigt världens bästa vän.

Idag har jag haft en dag i äkta hollywood anda, vi hade vi nämligen en misstänkt bomb på mitt jobb.
Det var ett jävla ståhejj med polisbilar, brandbilar, bombtekniker och en ambulans ( japp EN ambulans hahaha, well, jag paxade den vid behov iaf)



Hollywoodfilmen tog dock efter ett par timmar hastigt och lustigt slut efter att väskan blev söndersprängd av bombroboten och den visade sig innehålla pokermarker och ingen bomb.  Så vi alla överlevde. Lite snopet faktikskt.

Idag gick jag och la mig klockan halv åtta och gick upp igen klockan halv elva. Tre timmars sömn då med andra ord. Jag avbokade allt jag skulle göra idag, för att jag helt enkelt var för trött för att få min röv ur lägenheten överhuvudtaget. Men när jag väl lägger mig i sänghelvetet så är jag mer vaken än någonsin. 






Räknar jag får så dör alla fåren helt brutalt i något akut luftburet fårvirus , försöker jag finna nån jävla frid i nått inre rum så får jag prestationsångest över inredningen i rummet, försöker jag med nån typ av avslappningsövning måste jag röra mig var femte sekund för att kontrollera att jag inte gjort mig själv förlamad.
Sen om jag mot förmodan är på väg att somna så precis, preeeecis när jag känner att det kanske kan gå, då blir jag så jävla glad och uppspelt att jag blir klarvaken på två sekunder.

Jag ska nog ta mig ett alvarligt snack med den där John, någon som vet var jag hittar honom?!