Kakans Dagar

Det blir så lätt för mycket tänk när man inte har något att göra.

Jag blev lite upprörd av mitt föregående inlägg och det krävde mig tre kullerbyttor för att få tillbaka mitt goda mod.
Nu är jag tillbaka här, inte fullt så seriöst och arg på samhället längre och med en erfarenher rikare (gör inte en kullerbytta sådär rakt upp & ner om du inte gjort det på ett par år) Är dock aningen uttråkad och i lite hjärtesorg (så mycket för de goda modet..)Det slog mig precis hur tomt det är utan alla mina (o)djur. Som tur är vet jag ju att alla utom Rulle lever och mår väl. Jag tänker i min saknad dedikera detta inlägg till mina gullgrisar.


 Rulle bor numera i hundhimlen, sju år fick vi tillsammans. Han är saknad varje dag.

 Cesar får jag fortfarande träffa ofta, han bor numera hos Jimmies föräldrar.

 Colster är pensionerad och ägnar dagarna åt sin favoritsyssla, äta

 Ingegärd bor numera hos mamma sedan bara några månader tillbaka. Vi fick hundförbud på jobbet och lilla Gärdan klarade inte att vara ensam hemma nu när vi flyttat in till storstaden.


Det går nog inte en dag utan att jag saknar dem.  Från att ha tre stycke odågor som tog upp all ens tid till att bara ha ett par damråttor på sin höjd.

Nu tycker jag att jag har kompenserat föregående inlägg väl här. Det här var riktigt mesigt faktiskt.