Försoning
Kom precis hem efter Bio med Jimmie ( han är lite krävande och är just nu upprörd av hans obefintlighet i min blogg som jag haft i två dagar) Men han är alltså min älskade pojkvän för er som inte vet. Min älskade pojkvän som nu även är nämnd i min blogg.
Vi såg Försoning. Med höga förväntaningar blev vi dock båda ganska besvikna. Filmen kändes lite långdragen och
min största besvikelse var nog att jag inte fick gråta , inte alls! Kärlek, krig och död, kan de vara mer upplagt för lite liperi? Och inte en endaste liten fjuttig tår fick jag fram, fast jag försökte! Och ni ska veta att jag oftast är den som lipar mest i filmsammanhang! och trivs väldigt bra med de. Måste ha nått med att göra att jag e så jävla tuff i övrigt ;-)
(Dessutom dog alla helt abrupt. En abrubt död är ingen död. Vet inte regissören att döden ska vara långsam och plågsam om någon ska bry sig)
Se filmen, men vänta tills den kommer på hyrfilm!!
Gonatt!
Nu börjar det kännas som om
även jag behöver lite
bekräftelse, och känner att eftersom du inte ens tar dig tid att "flika in" MIG i din lilla blogg som du bara har haft i 2 små dagar, så får jag väl göra ett tappert försök sjäv!
Det e då jag som e Cilla och är Karin väldigt så nära och kära arbetskollega. Sitter hemma vid min dator, ser inte hälften av orden jag skriver med tanke på min extremt pulserande och sköna ögoninflamation!
Puh det kändes bra nu e jag minsann också med i denna del av den stora stora cybervärld!
Puss puss!
haha så underbar e du min lilla bakterihärd!! måste erkänna att ditt öga ser tämligen otrevligt ut. Men i övrigt är du skön som en sommardag haha :)
kiss kiss
hahah. inge bra alls ju. jag gråter jämt. framförallt till extrem home makeover. jag menar, helt förstörda familjer får fina hus, cancern botad och räkningar för resten av livet. det är ju som en långsam död. hahah
