Kakans Dagar

Jag har fruktansvärd resefeber, jag e uppspelt & ångestfylld om vartannat. Igår var det extremt, det var så pass att jag inte förmådde mig att bocka av EN enda punkt på min att göra lista. Istället låg jag i min soffa hela dagen och pratade i min telefon & gjorde diverse andra meningslösa sysslor såsom tv tittning och filofisering. Den enda gången jag bestämde mig för att göra någonting som inefattade ett rörelsemoment fick jag seriösa tvivel över min psykiska hälsa. Jag skulle gå ner & handla en cola light och bara en sån grejj får mig just nu att bli totalt uppstirrad. (well, någon som läst nån psykologikurs eller liknande är fria att analysera mig) 

Hur som helst sprang jag runt i lägenheten lite halvstirrig för att jaga tag i nycklar, plånbok och andra förnödenheter jag behövde ha med mig på dagens enda göromål.  Jag stoppade fötterna i skorna, tog kepsen på huvudet och är påväg att öppna dörren. Då slår det mig -Jag har glömt sätta på mig byxor..! Jag har alltså en tröja som går ner över låren, ett par converse skor och en KEPS, men fan inga byxor. Totalt redo att lämna lägeheten.

Jag klädde för allas trevnad på mig ett par byxor och gick generad ner till affären, för av någon outgrundlig anledning kändes det som att hela malmö var medvetna om vad som höll på att hända efter min fatala miss.

Jag tror nog att min hjärna har gjort sitt.